www.alfons.blogg.se 

Jag skänker en tanke till Catarina och hennes familj. Hoppas att jag hinner hälsa på er innan årets slut. Lycka till på föreläsningen. Kan tänka mig att det blir en tuff dag. Kramar på er allihopa.

Julaftons kväll förra året åkte vi in till förlossningen efter att jag fått vattenavgång som det så fint heter. Jag vägdes då in och vikten som höggravid och julmatssvullad var då 85,2 kg. Efter att ha läst det i mina förlossningspapper igår så bestämde jag mig för att väga in måndag morgon. Sagt och gjort vågen visade 90 kg...

Jag behöver nog inte förklara känslan men gör det ändå. Jag känner mig som ett jävla äckligt späckberg. Jag är fet, fet, fet. Jag brukar tänka i mitt stilla sinne när jag ser andra feta att det är konstigt att de inte gör något åt sin vikt i tid och att de är bortom all räddning när det kommer till att ha karaktär. Nu sitter jag här själv och är livrädd för att Greenpeace ska komma och tro att jag är en strandad val som ska räddas.

Så...jag skriver ut min vikt för att alla ska veta vilket jävla äckel jag är och på så sätt kanske kunna peppa mig själv att visa er att jag kan ändras och att jag har karaktär. Glömde säga att jag har tjockskador också, värk i rygg, nacke, axlar, knän och svullna fötter bla bla bla bla.

Nu har jag tyckt synd om mig själv en stund och det får räcka. Nu ska det cyklas varje kväll som Martin nattar lillan och inget överdrivet fett och sockerintag och skärpning med maten. Inga mackor till middag...det ska va riktig mat. Måste ju tänka på Emilia också. Behöver få in bra middagsrutiner. Invägning varje måndag.

A new Martina is soon rising . Bye